Jag kan tala om för er att jag är så glad att jag satte skeden i Melvins hand redan när han va 8 månader. Ja det blev jävligt kladdigt och massa skit överallt!! MEN nu är han så himla duktig på att äta. vissa gånger kommer det lite överallt men för det mesta hamnar allt i munnen.

Han är ju så himla duktig.

Här sitter han och äter sin morron gröt! Jag är så glad att jag började i tid för nu på dagis VET jag att han iallafall får mat i sig!!!

Nu ni.. ja nu ska ni få höra vidare om inskolningen på dagis. Jag kan ju säga så här, de gånger jag har lämnat han där har jag gått därifrån förbannad/gråtandes/irreterad!! Så är ni intresserade ska ni fortsätta läsa!!

Det från i fredags har jag ju redan skrivit om så vi börjar från denna vecka! Melvin va hemma måndag för han va sjuk söndag. Alltså har han inte varit på dagis, lördag, söndag och måndag! Innan det har han bara varit där EN ENDA gång ensam!! EN!!!

Tisdag Vi kommer till dagis och när vi går in för grindarna förväntar jag mig att någon av fröknarna ska komma fram för att säga hej till Melvin. Anledningen till att jag förväntar mig det är. 1 han skolas fortfarande in. 2 han är ett år. 3 han har bara varit där EN ENDA dag själv. sist men inte minst 4 han har ju inte varit där på tre dagar!! INGEN av fröknarna kommer fram. Det sitter en person i sandlådan som ropar hej!  Det började koka lite lätt i min kropp men jag undvek det och fortsatte in till avdelningen för att sätta på min Melvin regnbyxor!

Vi kommer ut och jag räknar med/förväntar mig att åtminstone då ska en fröken komma för att ta han nu när de vet att jag ska gå plus att jag hade bråttom till skolan!

Min unge är en glad unge som blir glad för minsta lilla, i tisdags va det tur för mig att han hade fått nya gummistövlar plus att det fanns vattenpölar på gården. För att när jag skulle gå kom det inte fram någon personal till Melvin/mig!! Jag började koka lite till. Men sa ingenting. utan lämnade min glada son där i en vattenpöl. Ja de hade säkert gått fram till han om han börjat gråta. MEN de ska vara vid han när jag går eftersom han för det första bara är ett år och sen för att han fortfarande skolas in!

Jag har jobbat i förskola ca 5 år min erfarenhet är att man möter småbarnen nya som gamla när de kommer. När mamman eller pappan ska gå ja då går man fram till barnet för att visa att man finns där. TRYGGHET! Men nej jag lämnade han där.. jag kan ju faktiskt helt ärligt tala om för er att jag började gråta när jag gick därifrån!

Jag kommer till skolan berättar som det är och att jag nog inte riktgit kommer att kunna koncentrera mig. Sen efter skolan SKYNDAR jag mig till dagis igen för han ska fan inte vara där längre än han behöver. oavsett om han kan roa sig själv eller är glad! personalen är inte bra med småbarnen och det har jag märkt nu! Men iallafall. Barnen sover ute i sina vagnar och det kan jag tycka är bra eftersom Melvin sover bra ute i sin vagn. Men ska de ha barnen i vagnarna där ute på gården så vore det bra om det finns åtminstone en fröken som sitter vakt OM de nu skulle vakna. MElvin reser sig direkt när han vaknar!

Jag kommer in från grindarna och ser att alla fönster och dörrar är stängda på förskolan inte en enda person är ute med vagnarna. Ja de ser vagnarna MEN om någon skulle vakna och resa sig direkt skulle de aldrig hinna! Min energi och mitt humör blev sämre än va det va innan och jag skakade bara på huvudet! Jag hade inte ens lust att prata med personalen och jag tror de förstod det för de smörade!! Då kom det hur bra det hade varit på dagen och hur bra han hade ätit. Det enda jag sa va. "Ja men va bra då" hejdå vi syns imorn!

Onsdag Även om det blev som det blev på tisdagen tänkte jag idag ge de en chans till eftersom jag är mamma till mitt första barn och kanske överdriver litegranna! MEN imorse när jag kom. Då fick jag inte ens ett hej. Jag gick upp och lämnade vagnen där den ska vara. Satt där en stund med Melvin för att se om fröknara skulle reagera. INGEN reagerade. Tänk nu på att Melvin är ett år och skolas fortfarande in. Den nya kill fröken stod där och sa hej men han känner vi inte och mitt humör va inte det bästa så jag hälsade som hastigast. Sen skulle den fröken vi haft mest kontakt med in på avdelningen. O då när hon sprang förbi oss så sa hon hej i hasten! Inte hej melvin va kul att se dig eller hej melvin . utan hej!

Jag blev så jävla förbannad att jag blev ledsen kan jag tala om. Så när vi gick in för att hämta regnkläderna stannade vi till en snabbis inne på toaletten så jag kunde låta mina arga tårar få rinna klart. Sen gick vi ut och tog på Melvin kläderna. Då kom hon fröken och pratade lite och frågade vad jag, mamman skulle göra idag! Sen gick jag ut med Melvin och hoppades på att få bättre service idag eftersom Melvin va trött och grinig idag. Inte alls som igår. MEn vet ni. Det va inte en enda jävel som kom fram för att ta Melvin, hjälpa mig!

Samtidigt som jag stod där med min ledsna son så va det en annan flicka, säg att hon är 2,5 år. Hon va jätte arg och ledsen för att hennes mamma hade gått. Då kom det faktiskt en fröken och tog upp henne. höll henne i ca fem minuter men flickan slutade inte gråta. Så fröken satte ner henne igen på marken, typ vid grinden och gick därifrån. Jag VET att jag hade kunnat få henne glad. Man får väl fan trösta lite och kanske lirka med något annat! Nej hon gick för de skulle ha samling. Samling!! Där står jag med min gråtfärdiga Melvin, lilla flickan är ledsen för att mamman gått. o hon går o sätter sig för att ha samling. Nu låter det kanske värre än va det va. Men jag upplevde det så här! Det värsta är att ingen kom för att hjälpa mig med Melvin. Va tänkte de. Att jag skulle bara ställa ner han där som dagen innan??? NEJ!!!!!! när hon satte sig där med den där jävla väskan o skulle ha samling ja då gick jag och satte Melvin i hennes knä!!! Han va hysterisk!!!!! Men jag kände att nu ska de fan fatta hur man beter sig! Så jag satte han där och gick. Tro mig det gjorde ont i hela mig att lämna han där så jag skrek lite snabbt att jag kommer direkt efter lunchen!!!

Jag kom när de började äta lunch men han fick äta i lugn och ro. Sen kom han ut med den nya killfröken och vet ni vad. Han gjorde mitt humör bra igen. För han berättade lite om hur dagen varit. Tyvärr hade han varit i skogen på förmiddagen och vet nite hur den va. Men jag vill inte ha Melvin där och varje gång jag tänker på det så får jag ont i magen!!

Tycker ni att jag överdriver?? Ska jag ge de en chans!?

När jag jobbar och när mina kollegor jobbar! Ja småbarnen möter vi alltid upp, är alltid nära när mamma eller pappa ska gå! Kramar om under dagen för de behöver närhet. Ute på gården är vi med de, tittar till de. De stora barnen säger man absolut hej till men de springer ju oftast iväg till kompisarna men är de ledsna ja då tar man de i famnen och kramas o försöker hitta på nåt så de blir glada! Så beter man sig. När mamman till ett inskolnings barn kommer för att hämta sitt barn första gången det varit ensam. Ja då berättar man hur dagen varit eftersom alla föräldrar vill veta det! Om man är den enda fröken till de små barnen och måste gå hem så berättar man vidare till de andra hur dagen varit så de kan meddela detta! Detta är min erfarenhet och det är så jag vill ha det! Jag vill känna mig trygg när jag lämnar Melvin där. Jag vill att han ska känna sig trygg när han är där. han ska känna att han kan vända sig till en fröken. han har inte tytt sig till någon av de ännu!!!! Han har inte sovit ordentligt en endaste jävla natt sen vi började där! Mardrömmar med vak och gråt varje natt!!!!

sen måste jag även tala om att de är jätte trevliga och de är bra fröknar åt de äldre barnen. Men jag tror inte de har jobbat med småbarn förut. Eller det verkar inte så iallafall! När jag känner som jag gör så känner jag mig även elak och dum eftersom jag tycker de är trevliga!! Ja det är blandade känslor men att ha Melvin där vill jag inte iallafall!!

Tyvärr är det en massa barn i kö till alla förskolor här i sickla/nacka så jag får väl snällt bara sitta o vänta!!

puss på er

mmm det första som hände när jag satte igång datan min va att jag attackerades av virus! Min fina rosa vaio fick sig ett virus. Vet inte riktigt vad det va men irreterande som fan!!

Tur som jag har så har jag en morbror som tycker att det är hur roligt som helst med datorer och kan fixa de på nolltid. När jag såg min kusin Sofie/melvins gudmor på affären fick hon följa med på en lunch sen tog hon med sig min dator till far sin.

Och idag kom hon upp med den, jag slapp t o m gå upp o hämta den.  Kunde sitta här på rumpan och få den åter i mina händer. .. glädjetjut!!! Jeho!!